Hur mycket påfrestningar klarar ditt psyke av? Vart går din gräns? När droppar den sista droppen?
Vi belastas varje dag med alla känslor. Vi går runt som tickande bomber. Varje människa man passerar är en egen bomb. När sprängs du?
För någon gång, någon dag kommer det bli för mycket. Du orkar inte. Du vill bara bort från allt och ibland kan man må så dåligt att man rent utav vill dö. Livsgnistan har dött ut.
Just det där, livsgnistan. Den lilla låga som brinner inom oss. Den brinner stort och explosivt för vissa medans för några så är den så skär och tunn att den bara är ett litet smalt streck. Men den finns där iallafall. Det är värre för dem som inte har någon gnista kvar. En svart veke bara.
Det är, tragiskt nog, oftast unga som får den här känslan. Känslan av att livet har sprungit ifrån dem. Dem orkar inte ta den lilla extra ansträngningen för att komma ifatt. Istället tar dem ett steg tillbaka. Ett steg ur livet med allt elände.
Just nu är det så mycket som händer i Västerås. Det har hänt mycket tragiska saker på senaste tiden. Och en katastrof kommer aldrig ensam.
Det jag vill få ut med mitt inlägg är att det finns alltid en utväg! Glöm aldrig de!!
Vad som än händer så finns det en lösning på problemet.
Så ta vara på det du har fått. Dina nära och kära för ingen vet när döden knackar på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar